Jag har inget roligt att berätta, så därför tänkte jag skriva av mig om mitt har emot kackerlackor. Jag har inte haft något problem med djur här, småkryp och sådär som skrämmer livet ur mig. Men nu helst plötsligt har det börjat komma en himla massa kackerlackor till oss. De är överallt. Häromdagen stoppade jag ner handen i en chipspåse och käkade glatt. När jag skulle ta lite fler chips ser jag att det är en jävla kackerlacka i påsen. Min gode bror Lars tycker det är så kul att jävlas, så han tippar ut odjuret på golvet så den springer runt på golvet. I panik springer jag efter baba som ännu en gång får hjälpa mig med en sådan här situation. Igår när jag skulle duscha, då det dessutom inte fanns ström, var det en hemsk krabat där inne med. Ännu en gång rusar jag efter baba i panik, denna gång iklädd handduk, och inget mer. Han räddar mig igen, och tur är väl det. Han kan dock inte hålla sig för skratt när jag springer omkring och skriker. När jag är hos Omii får han gå in på toaletten först för att försäkra mig om att det INTE finns några kackerlackor. Fyfan, de är inte alls farliga, men de är så äckliga, fula, snabba och stora! Ja, livet är då inte lätt i Afrika!