Swedish girl, living in Africa.

6 månader.

Kategori: Allmänt

Hej hej! 

Idag är det 6 månader sen jag flyttade ifrån Sverige. 6 månader sen jag såg några av mina vänner senast.. Himla konstigt. 

Som ni kanske vet har det varit mycket upp och ner här. Mestadels ner faktiskt, men jag har har kämpat mig upp hela tiden. Det har ju varit några få gånger jag varit nära på att boka biljett till Sverige och bara skita i allt, men man har ju lugnat sig så att säga.. 

Det har varit väldigt tydligt det här med nära och kära i Sverige. Nu är de mer kära än nära, vilket gör mig otroligt ledsen.. Men det blir väl så. 

3 gånger de senaste 2 veckorna har jag blivit tillsagd av olika personer att jag inte borde bo här, detta är inte mitt land, jag är vit, därför hör jag inte hemma här. Jag är så otroligt trött på att uppleva denna så rena rasismen vart jag än går. Visst jag är inte född här, men jag bor här. Jag betalar för mig (mer än jag borde) både lokalt och till styret. Jag får stå ut med att folk skriker efter mig på gatan, folk tar sig friheten att dra i mitt hår eller bara ta på mig. Man kan väl tycka att detta är lite smått okej när man är här på semester eller liknande, men när man bor här är det så otroligt jävla skitjobbigt. 

Första gången jag kom till Tanzania, för lite mer än 2 år sedan, då älskade jag folket här. Det var så kul att alla ville prata med mig och var intresserade. Nu har jag kommit fram till att jag aldrig någonstans i världen upplevt folk som kan vata så sviniga som här. Inte ens i Sverige. Ger man dem inget - då får man ta en massa skit om att man inte hör hemma här. Ger man inget så är man helt enkelt inte intressant längre, och man kan bara drömma om att de vill vara ens kompisar. 

Sad But true! 

Trots allt detta, satt jag och funderade häromdagen på om jag ska ta mitt pick och pack och min man och flytta tillbaka till Sverige. Jag kom då fram till att nej, det är faktiskt här jag bor, och jag vill inte flytta tillbaka till Sverige över huvudtaget. 

Jag har förändrats så otroligt mycket som person.. Jag är inte lika vänlig och naiv. Jag litar inte på vad folk säger, och jag är inte rädd för att ta en strid med människor som försöker blåsa mig. Jag är numera hård som sten och bråkar med allt och alla som går emot mig. 

Det har väl varit en smärtsam förändring att komma hemifrån min pappa där jag inte ens vet hur man startar tvättmaskinen, till att jag nu är ansvarig för att vårt hus är rent och snyggt och mina kläder tvättas och prydligt läggs in på rätt plats.. Skratta ni, det är jag som gjort fel för många år, men kan man så ska man som de säger. 
Men jag har ju ett flertal gånger lämnat min disk och väntat på att den ska diska sig själv.. Händer aldrig dessvärre. 

Någon riktig plan för framtiden har vi inte just nu. Jag har väl mer eller mindre bara en plan inför denna dagen, sen får vi se vad som händer. 
 Vi har dock väldigt många drömmar, idéer och tankar. Vi har även två starka viljor som väldigt sällan kommer överens under ordnade former. Men efter lite skrik och sura miner kommer vi alltid överens om hur jävla jobbiga vi är, och att vi egentligen vill samma sak. Ha ha.. Det är inte lätt det här med att dela ett liv tillsammans med någon annan. Jag har de senaste åren inte behövt ta hänsyn till någon annans vilja, men jag börjar väl mjukna... Enligt min åsikt iallafall haha! 

Vi har en del tankar om närmsta framtid, och jag har en känsla av att detta året kommer att ta mig, Bob och oss som par, väldigt långt. 
Så nu svettas vi, blöder vi, gråter vi,
Och framför allt kämpar för vår framtid. Det är inte så lätt när vi båda har det relativt svårt att vara i våra hemland, men det kommer inte stoppa oss. 

Ja det var väl liten summering av vad som varit, vad som är och vad som kommer. 

Ha det bra :) 
Kommentera inlägget här: