Swedish girl, living in Africa.

Ja.. Det var ju ett väldigt långt tag sen jag skrev på min blogg nu.. Jag har väldigt många gånger försökt skriva något, men inte riktigt vetat vad jag skulle skriva. 

Den senaste tiden har gått otroligt fort, och vi har gjort en väldig massa saker faktiskt. 

Vi har hållt på med lite saker i hemlighet, så har inte velat avslöja någonting, meb nu kan jag ju faltiskt berätta hela historien. 

När vi lämnade min familj på flygplatsen i januari var vi båda två väldigt ledsna och visste inte när vi skulle träffa dom igen, så i bilen tog vi ett beslut. vi Måste till Sverige så snart som möjligt. 

Vi påbörjade ansökan om pass till Bob.. Det var inte så smärtsamt som vi förväntade oss faktiskt. Med hjälp utav min pappa med påskrivna brev och sådär fick han sitt pass relativt snabbt. 

När passet hade kommit samlade vi all vår kraft ett par dagar innan vi påbörjade det vi fruktade mest - visumansökan. 

Jag läste på på olika hemsidor och ambassadens hemsidor, pratade med folk med erfarenhet, suckade, var uppgiven och väldigt förvirrad. 

När jag hade fått något så när koll på allt som skulle vara med i ansökan ringde jag ambassaden, för att få klara besked, och hon var väldigt hjälpsam och vi hade då fått med allt som behöves. 

Vi skickade in ansökan och Bob fick tid till intervju 2 veckor senare i Dar es salaam. 

Vi var väldigt oroliga och nervösa inför om han skulle få det eller inte. Jag pratade med kompisar som sa att vi måste vänta 2 veckor på besked, det kan gå snabbare om vi har tur. 

Det var en jobbig väntan och vi tänkte hela tiden på om vi hade missat något osv..

I slutet på mars åkte vi med buss till Dar es salaam. Vi åkte 2 dagar innan intervjun för att försäkra oss att vara i tid om bussen skulle gå sönder eller liknande.. TIA. 

Sen gick allting väldigt snabbt.. Vi hade planerat att stanna några dagar extra i Dar efter intervjun för att slippa behöva åka tillbaka till arusha och sen få beskedet oxh åka tillbaka för att hämta hans pass eller hans visa! 

Hans intervju var tidigt på morgonen, vi var på ambassaden en timme innan hans tid haha.. Han hade intervju i 10 minuter och sen kom han ut. 

Vi var hetsiga och jag försökte dra ur honom hur det hade gått men han visste inte. 

20 minuter efter hans intervju ringde dem ifrån ambassaden och berättade att han kunde komma tillbaka senare. 

Vi förstod inte riktigt om något var fel, eller om hab fått det. Men när vi gick tillbaka senare kom han ut väldigt glad med sitt visum i passet! 

Han har nu slagit rekord i art få visum snabbast. Iallafall ibland de folk vi känner! 

Jag var så himla stolt över honom och oss, det var lätt som en plätt för oss :) 

Så hade vi visum, flygbiljetter och en lång väntan. Han fick visumet 30 mars, och vårt flyg gick 3 juni. 

Så nu har vi alltså varit i Sverige i 2 veckor och det går väldigt bra :) 

Det är mycket som är nytt för honom, och även för mig. Det är väldigt konstigt för mig att vara tillbaka efter 9 månader, och allting går så fort. Jag har redan hunnit jobba några dagar och på tisdag börjar mitt sommarschema. 

So far so good, Bob är väldigt hemmastadd redan och tycker mycket om Sverige än sålänge, det känns skönt! 

Vi kommer att vara i Sverige till slutet på augusti, sen åker vi tillbaka hem igen :) 

Nu hoppas vi på bra väder och en härlig svensk sommar!! 

Kram :) 

När vi kommit hem och överraskar familjen!